Trott
Ja, nu sitter jag har, pa Sakura-House huvudkontor mitt i hjartat av Shinjuku, Tokyo. Shit alltsa. Jag ar i Japan.
Resan borjade kl 4.20 hemma i Falun, da vi gav oss ivag mot Arlande med Marcus pappa som chauffor. En skapligt handelselos bilfard senare var vi pa Arlanda, och Marcus tog ett tarfyllt(okej, inte sa tarfyllt) farval av sin pappa. Vi cruisade runt ett tag innan det var dags att flyga till London. *flyg flyg flyg*
Val i London hade vi ett par timmar att gora ingenting pa (efter att ha passerat ca fem metalldetektorer, paranoida engelsman) , men det mest spannande som hande var att en kille sa "Sir" till mig nar jag kopte ett anteckningsblock, och att en av toaletterna sprutade ner mina byxor med kissvatten nar jag spolade. Inte fanns det nagot lock heller. Vi kom aven fram till att England ar ett U-land nar det visade sig att Burger King inte tog VISA. Naja. Japan-flygningsdags!
Med darrande ben steg tog vi oss mot gaten. Floder av japaner kom fran ingenstans, fangade oss pa sina axlar och bar oss under jubel in i flygplanet.
Okej, inte riktigt. Men det var en hel massa japaner dar. Flygresan var en 11 timmar lang pars dar jag standigt flot mellan drom och vakenhet, och dar typ 20 japaner kollektivsomnade i exakt samma ogonblick efter ungefar 20 minuter. I ovrigt var det ganska trangt och klammigt, men det uppvagdes av de riktigt sweeta TV-skarmarna som satt pa baksidan av varje stol och visade typ 10 olika filmer under hela resan. Tittade bara pa en iofs (Constantine med Keanu Reeves) och den var riktigt kasst. Men coolhetsfaktorn ar anda hog. Till slut var vi dar. BUMP sa det nar planet landade tungt pa Narita Airport.
Min forsta tanka var om vi hade kommit fel och landat mitt i Amazondjungeln. Luftfuktigheten i Tokyo ar namligen i ungefar samma klass. Kanns som att andas under vatten (smarre overdrift). Min andra tanke var "oj, vad mycket japaner".
Vart forsta mal var Sakura-House kontor, dar vi skulle hamta nycklarna till var lagenhet. Vi kopte tagbiljetter av en mycket trevlig kvinna i hatt som var mycket bra pa engelska. Darefter var det tagdags, sa ner pa perrongen och vanta i 20 minuter. Vid det har laget var vi de enda utlanningarna som syntes till. Tag kom, vi gick pa, efter lite farfragningar om vilken linje vi faktiskt skulle ta.
Resan tog ca en timme, och under tiden fick vi var forsta riktiga titt pa Tokyo. Manga, manga hus, alla med minst tva vaningar och sa tatsittande att grannarna formodligen slar i varandras vaggar nar de oppnar fonstren.
Vi gick av pa stationen...
fortsattning foljer.
(seriost, nu ar jag riktigt trott och vi maste hem till lagenheten och ta det lugnt ett tag.)
Vi ses!
Resan borjade kl 4.20 hemma i Falun, da vi gav oss ivag mot Arlande med Marcus pappa som chauffor. En skapligt handelselos bilfard senare var vi pa Arlanda, och Marcus tog ett tarfyllt(okej, inte sa tarfyllt) farval av sin pappa. Vi cruisade runt ett tag innan det var dags att flyga till London. *flyg flyg flyg*
Val i London hade vi ett par timmar att gora ingenting pa (efter att ha passerat ca fem metalldetektorer, paranoida engelsman) , men det mest spannande som hande var att en kille sa "Sir" till mig nar jag kopte ett anteckningsblock, och att en av toaletterna sprutade ner mina byxor med kissvatten nar jag spolade. Inte fanns det nagot lock heller. Vi kom aven fram till att England ar ett U-land nar det visade sig att Burger King inte tog VISA. Naja. Japan-flygningsdags!
Med darrande ben steg tog vi oss mot gaten. Floder av japaner kom fran ingenstans, fangade oss pa sina axlar och bar oss under jubel in i flygplanet.
Okej, inte riktigt. Men det var en hel massa japaner dar. Flygresan var en 11 timmar lang pars dar jag standigt flot mellan drom och vakenhet, och dar typ 20 japaner kollektivsomnade i exakt samma ogonblick efter ungefar 20 minuter. I ovrigt var det ganska trangt och klammigt, men det uppvagdes av de riktigt sweeta TV-skarmarna som satt pa baksidan av varje stol och visade typ 10 olika filmer under hela resan. Tittade bara pa en iofs (Constantine med Keanu Reeves) och den var riktigt kasst. Men coolhetsfaktorn ar anda hog. Till slut var vi dar. BUMP sa det nar planet landade tungt pa Narita Airport.
Min forsta tanka var om vi hade kommit fel och landat mitt i Amazondjungeln. Luftfuktigheten i Tokyo ar namligen i ungefar samma klass. Kanns som att andas under vatten (smarre overdrift). Min andra tanke var "oj, vad mycket japaner".
Vart forsta mal var Sakura-House kontor, dar vi skulle hamta nycklarna till var lagenhet. Vi kopte tagbiljetter av en mycket trevlig kvinna i hatt som var mycket bra pa engelska. Darefter var det tagdags, sa ner pa perrongen och vanta i 20 minuter. Vid det har laget var vi de enda utlanningarna som syntes till. Tag kom, vi gick pa, efter lite farfragningar om vilken linje vi faktiskt skulle ta.
Resan tog ca en timme, och under tiden fick vi var forsta riktiga titt pa Tokyo. Manga, manga hus, alla med minst tva vaningar och sa tatsittande att grannarna formodligen slar i varandras vaggar nar de oppnar fonstren.
Vi gick av pa stationen...
fortsattning foljer.
(seriost, nu ar jag riktigt trott och vi maste hem till lagenheten och ta det lugnt ett tag.)
Vi ses!
posted by Alex A at 06:57
1 Comments:
Hahaha vad roligt ni har det! Hälsa alla Japaner från mej. Jag tycker ni borde tagit med en falukorv och bjudit japanerna på!
Post a Comment
<< Home