En engelsman flyttar in

I förrgår träffade vi Al. Al är en trevlig, collegestuderande engelsman på 27 år som är här med sin japanska flickvän och träffar hennes familj, semestrar och tränar sin japanska. Han har flyttat in i det tredje rummet i lägenheten, då kanadensaren tydligen flyttade ut bara några dagar efter att vi kom. Det förklarar iaf varför han aldrig var här. Vi har snackat en hel del med Al under de två dagar han varit här, och han är en ruskigt trevlig prick.

On another note, igår var vi i Kyoto, Japans vackraste stad. Lätt. När vi kom dit blev jag lite besviken, den såg ju ut som Tokyo! Men så rörde vi oss lite längre ut mot öster, där vi skulle ta en av Lonely Planets "Walking Tours" som står utritad på kartan i boken. På vägen dit såg vi plötsligt ett enormt tempel, mitt bland alla betong. Vi gick, beundrade de galet imponerande byggnaderna och började inse att Kyoto var rätt grymt ändå. Ok. Gå, gå gå. Till slut hamnade vi där vår "Walking Tour" skulle börja. Vid det här laget var himlen rätt grå, och vi började diskutera om vi skulle fortsätta eller vänta där ifall det skulle börja regna. En sekund senare stod vi mitt i den värsta regn/hagelstorm jag bevittnat i hela mitt liv. Vi sprang fort som Hjulben till närmaste, skydd, vilket råkade vara en bro. Eller jag gjorde, Cocos och Guran tog en omväg till ett träd som visade sig vara rätt odugligt som skydd mot haglet. Jag lyckades ta ett par fina kort på dem medans de tog sig ner till där jag stod. Så där stod vi, fångade under en bro tillsammans med 3 japaner, och oroade oss över om vi skulle bli strandsatta på en liten ö mitt i en översvämmning.

Efter ca 30-40 min lättade det upp, puh. Walking tour-starto!!! Första stoppet var ett tempel högst upp på ett berg. Vi kom inte så mycket längre än så. För det första kantades vägen upp till templet av den enormaste kyrkogården jag sett. Vi snackar tusentals och åter tusentals gravar, inramade av böljande, skogsklädda berg i bakgrunden. Vi snackar "OMG alla tar samma foton, från samma vinklar eftersom det är så sjukt vackert". Sen gick vi fram till ett räcke, tänkte "ah, bara skog här nedanför" och insåg att kyrkogården fortsatte där nere och var ÄNNU större. Men som sagt, mycket foton på den...

För det andra var templet omgivet av en stor park, där man kunde vandra en bra bit och känna sig som om man var med i Jurassic Park. "hoot hoot" lät fåglarna och Cocos tänkte på dinosaurier. Där gled vi runt länge, länge. Sen var klockan nära fem och vi hann inte så mycket mer. Vi gick iaf norrut en bit till, i ett kvarter som var exakt så som man föreställer sig att Japan ska vara. Trånga, kullerstensbeklädda gator kantade med traditionella japanska hus, restauranger och affärer. Kyoto äger. Sen var det ner mot stationen igen(tog sitt lilla tag) och Shinkansen hemåt. Väl hemma snackade vi med Al i ett par timmar, sen sova sova sova. And that's all for today!